Soheil Arabi’s senaste ljudbrev på persiska. Han är en fängslad anarko-syndikalist som gått i hungerstrejk sedan 25 januari 2018

7-ترجمه آخرین پیام سهیل عربی در 6 اسفند به سوئدی / Översättning: HasseGolkar

SOHEIL ARABI’s senaste ljudbrev på persiska. Han är en fängslad anarko-syndikalist, fotograf och bloggare som efter mer än en månads hungerstrejk, berättar om en oroväckande besvikelse över folkets otillräckliga sociopolitiska kamp. Han är född 1985. I november 2013 arresterades han i sin bostad av säkerhetspolisen. Den 5:e januari 2014, efter två månader i isoleringscell och efter att ha blivit utsatt för tortyr, överfördes han till det ökända Evinfängelset i norra Teheran. I februari 2014 dömdes han av ”Revolutionsdomstolen” först till 3 års fängelse för ”förolämpning av landets högsta religiösa ledare” och ”propaganda mot det islamiska systemet”. Enligt hans försvarsadvokat Vahid Meshkani Farahani inkluderades fler åtalspunkter, bland annat ”förolämpning mot Profeten Mohammed” och ” korruption på jorden”. Därför ändrades hans domslut från fängelsestraff till avrättning. Men senare, den 1: a september 2014 ändrade högsta domstolen dödsdomen till ett fängelsestraff på sammanlagt 7 år. I protest mot det shia-islamiska kalifatets förolämpande behandling av politiska fångar har han hungerstrejkat flera gånger, senast från den 25:e januari 2018, en hungerstrejk som fortfarande pågår

”Skam åt de 80 miljoner människor som inte lyckas frisläppa 2000 politiska fångar. Hungerstrejk är ett rop mot förtryckarna, det betyder att vi inte är tystlåtna, och att döden är bättre än att acceptera och leva i förnedring. Jag har använt all av min styrka för kampen, friheten och jämlikheten. Jag har skrivit, översatt, deltagit i demonstrationer och fotograferat utan att vara rädd för kulor, batongslag, fängelsestraff eller avrättning. Men nu borde det vara nog med att strida ensam. Vi har alltid lämnats ensamma vid de historiska vändpunkterna då de falska kamrater vänt oss ryggen, bland annat den 14 februari 2011 och den 17 april 2014, när jag [ Soheil Arabi] och Arash [Sadeghi] hungerstrejkade. Att stå ut med fängelsestraff är ingen konst, däremot att fortsätta kämpa, utbilda och uppfostra kämpande människor här i fängelset, det är att göra mästerverk. Det har vi lyckats med, även om vi inte varit så många. Tyvärr har vi inte förmått att få fler medkämpar att ansluta sig till oss än vad vi hade förväntat. Jag går bort, men hoppas att ni kan rädda Arash [Sadeghi], Golrokh [Iraei], Athena [Daemi], och andra medfångar som Farzad!
Soheil Arabi, söndagen den 25:e februari 2018”

Översättning: HasseGolkar

نامه گویای اخیر سُهیل عربی به فارسی
او وبلاگ نویس و فتوگراف آنارکو سندیکالیست که بیش از یکماه است در اعتصاب غذا بسر می بَرد. در این گفتار، سخن از نا اُمیدی نگران کننده ای در باره ی مُبارزات سیاسی – اجتماعیِ نا کافی مردم به میان آورده است. سهیل عربی متولد ۱۳۶۴ میباشد که در آذر ماه ۱۳۹۲ توسط ماموران امنیّتی در خانه ی مسکونی اش دستگیر گردید و در پانزدهم دیماه ۱۳۹۲ پس از دو ماه شکنجه در سلول انفرادی به زندان مخوف اوین در شمال تهران مُنتقل می گردد. در بهمن ماه ۱۳۹۲ توسط “دادگاه انقلاب” بخاطر “توهین به مقام معظم رهبری و تبلیغ علیه حکومت اسلامی” به سه سال زندان محکوم می شود. بر پایه ی اظهار وکیل مدافع اش وحید مِشکانی فراهانی، پس از این چندین اتهام دیگر از جُمله “توهین به محمد؛ پیغمبر اسلام و فساد در کُره ی زمین” اضافه می گردد که زمان سه سال حبس او را به اعدام تبدیل می کُند. سپس در دهم شهریور ۱۳۹۳ دیوان عالی کشور، حُکم اعدام او را لغو کرده و آن را مجموعن به هفت سال زندان تغییر می دهد. او چندین بار در اعتراض به بَد رفتاری های توهین آمیزِ خلیفه گری اسلامی – شیعی علیه زندانی های سیاسی دست به اعتصاب غذا زده است که این آکسیون از پنجم بهمن ماه ۱۳۹۶ تا کنون ادامه یافته است

سُهیل عربی : ” شرم بر هشتاد میلیون جمعیتی که توانِ آزادی دو هزار زندانی سیاسی را نداشت .اعتصاب یعنی فریاد؛ یعنی خاموش نماندن در برابر ستمگران. اعتصاب یعنی مرگ بهتر از در ذلّت زیستن است. من هر آنچه در توان داشتم را صَرف مبارزه ، آزادی و برابر خواهی کردم. نوشتم ، ترجمه کردم و عکس گرفتم. در راهپیمائی های اعتراضی شرکت کردم . از گلوله ، باتوم، زندان ، اعدام نترسیدم.امّا بَس است تنها جنگیدن. همیشه در بِزنگاه های تاریخ تنها ماندیم و رفیق نماها تنهایمان گذاشتند: ۲۵ بهمن ۱۳۸۹ ، ۲۸ فروردین ۱۳۹۳ اعتصاب آرش ، اعتصاب من ، آری تحّمل حبس هُنر نیست . در زندان مبارزه کردن و مُبارز تربیت کردن شاهکار است. ما این شاهکار را انجام دادیم. اما کم بودیم؛ اما آن جور که باید به ما نپیوستند. من رَفتم ، امیدوارم به دادِ آرش ، گلرخ ، آتنا و فرزادها برسید”! یکشنبه ششم اسفند ماه ۱۳۹۶

——–——————————————————

آدرس و اسامی صفحات مرتبط با مجموعه عصر آنارشیسم

The names and addresses that related to anarchism era website