RÄTTEN TILL SJÄLVFÖRSVAR MÅSTE GÄLLA ALLA FOLK I VÄRLDEN OCH FÖR EVIGT!

By Hasse-Nima Golkar

RÄTTEN TILL SJÄLVFÖRSVAR MÅSTE GÄLLA ALLA FOLK I VÄRLDEN OCH FÖR EVIGT!

Efter att judarna i världen hade levt åtskilda i över två årtusenden, spridda över olika länder, grundades den moderna sionismen, utan någon enad ideologi, främst som ett svar på den ökande antisemitismen i Europa. Den etablerades officiellt som en politisk organisation av Theodor Herzl 1897, en sekulär judisk journalist och politisk aktivist från Österrike. Deras strävan var att åstadkomma judarnas återkomst till Israel/Zion – det heliga landet.

Konflikten mellan Israel och Palestina har djupa rötter och är komplex, med historiska, religiösa, politiska och sociala dimensioner. Fram till första världskriget var Palestina en del av det Osmanska riket, men efter dess fall blev området ett brittiskt mandat enligt beslut av Nationernas förbund, föregångaren till FN (i grund och botten en organisation av stater under täckmantel av nationer), år 1920. Britterna styrde området fram till 1948, men under denna tid ökade spänningarna mellan den arabiska och judiska befolkningen. Araberna fruktade att förlora sin majoritet i området och såg den judiska invandringen som ett hot mot deras rättigheter och mark. Detta ledde till flera våldsamma konflikter under 1920- och 1930-talen.

Efter andra världskriget och Förintelsen ökade det internationella stödet för en judisk stat-nation. 1947 presenterade FN en plan för att dela Palestina i två stater. Den judiska befolkningen accepterade planen, men de arabiska ledarna avvisade den, då de motsatte sig delningen av ett område de ansåg vara deras. Detta ledde till ett fullskaligt inbördeskrig mellan judiska och arabiska styrkor. Den 14 maj 1948 utropade den judiske ledaren David Ben-Gurion staten Israels självständighet. Dagen efter invaderades Israel av sina grannländer – Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak. Kriget avslutades 1949 med en israelisk seger, och Israel utökade sitt territorium bortom FN ursprungliga delningsplan. Hundratusentals palestinier flydde under kriget, och denna folkförflyttning är fortfarande en central del av konflikten, känd som “Nakba” (katastrofen) bland palestinierna.

I juni 1967 utkämpades det så kallade Sexdagarskriget, där Israel besegrade Egypten, Jordanien och Syrien och ockuperade Västbanken, Gazaremsan, Östra Jerusalem, Sinaihalvön och Golanhöjderna. Ockupationen av Västbanken och Gazaremsan skapade ytterligare spänningar, och palestinierna i dessa områden kom under israelisk militär och säkerhetskontroll, vilket är en central fråga i konflikten.

Efter Sexdagarskriget blev den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) en framträdande aktör som kämpade för att skapa en självständig palestinsk stat. Under 1980- och 2000-talet inträffade två palestinska uppror, kallade Intifada, som var protester mot den israeliska ockupationen och ledde till våld och militära ingripanden från Israel.

Flera fredsinitiativ har gjorts, men trots detta har en lösning inte uppnåtts, och våldet har fortsatt med perioder av raketattacker, militära operationer, blockader och diplomatiska låsningar. Både de israeliska bosättningarna på Västbanken och de palestinska kraven på att få återvända till sina hem utgör stora hinder för fred. Å ena sidan annekterade Israel Östra Jerusalem 1980, vilket inte har erkänts internationellt, och Västbanken är fortfarande delvis under israelisk kontroll med en växande närvaro av israeliska bosättningar. Å andra sidan kräver palestinierna att flyktingar och deras ättlingar ska få återvända till de områden de flydde ifrån 1948, något Israel motsätter sig, då det skulle förändra Israels demografi. Israel kräver säkerhetsgarantier, medan palestinierna kräver ett slut på ockupationen och skapandet av en egen stat.

I det politiska dödläget som rått under några år, genomförde de väpnade Hamas-ledda grupperna som har varit och är under ekonomiskt-politiskt stöd av den styrande fascistiska shia-islamiska staten i Iran, den 7 oktober 2023 ett överraskningsangrepp mot en israelisk ungdomsmusikfestival, civila samhällen och militära baser. Det finns olika siffror över antalet döda, saknade och tillfångatagna. Uppgifter visar att cirka 1 200 israeler, utländska medborgare och personer med flera medborgarskap dödades under den här terrorattacken, och mer än 251 personer, inklusive 38 barn, togs som gisslan. Israels militära styrkor (IDF) har nyligen rapporterat att 101 av gisslan fortfarande hålls i Gaza. Enligt Hamas och Islamiska jihad fångades omkring 200 soldater och civila under räden.

Den israeliska staten har efter Hamas attack hävdat sin rätt till självförsvar för att skydda sitt folk och sitt territorium enligt internationella mänskliga rättigheter, även om de är medvetna om att rätten till självförsvar aldrig kan vara ovillkorlig och ensidig. Antalet bosättare i Israel har nästan tredubblats under den så kallade fredsprocessen. Idag bor 465 000 judiska bosättare i 300 illegala samhällen på Västbanken och 230 000 i Östra Jerusalem.

Israel med fullt militärt stöd från den amerikanska staten och avancerad vapenteknologi har belägrat Gazaremsan med cirka 2,2 miljoner människor, och genom att kapa vatten och el, begränsa tillgången till sjukvård, tvångsförflytta befolkningen och genomföra urskillningslösa bombningar av bostadsområden, sjukhus och skolor, begår de ett folkmord mot många tusentals civila, inklusive försvarslösa kvinnor och barn. Detta kan aldrig rättfärdigas genom hänvisning till “rätten till självförsvar”.  De mänskliga rättigheterna och rätten till självförsvar måste gälla för alla folk i världen, inklusive det förtryckta palestinska folket, och inte endast för Israels befolkning.

På grund av den pågående konflikten har ingen av parterna tillhandahållit tillförlitlig statistik. Palestinska hälsoministeriet har dock, per den 29 september 2024, officiellt rapporterat att 41 595 människor har dödats och cirka 96 000 har skadats i Israels militära operationer under de senaste 12 månaderna. Majoriteten av de nästan 32 000 identifierade offren är oskyldiga kvinnor och barn.

Internationella domstolen i Haag utfärdade 2004 ett beslut mot det fortsatta byggandet av en mur på ockuperad mark på Västbanken och runt Jerusalem, som en tydlig kränkning av internationell rätt. Domstolen har även utfärdat ett interimistiskt beslut (den 26 januari 2024) gällande Israels undvikande av handlingar enligt folkmordskonventionen och omedelbara åtgärder för att tillhandahålla humanitär hjälp till civila i Gazaremsan. Men Israel har hittills inte brytt sig om några av dessa beslut.

Ännu har ingen praktisk lösning presenterats för regionen, men skapandet av en demokratisk konfederalism genom självorganisering och självförvaltande råd, utan någon stat och något hierarkiskt system, kan vara ett revolutionärt socio-ekonomiskt och politiskt alternativ i ett pilotprojekt för Mellanöstern.

FOTNOT:

oxfamamerica.org / October 1, 2024:

Separat data från Action on Armed Violence fram till den 23 september visar att Israel slog civil infrastruktur över Gaza med explosiva vapen en gång var tredje timme i genomsnitt sedan kriget började.

Under det senaste året har Israel begått allvarliga kränkningar som kan stiga till nivån för brott mot mänskligheten. Detta inkluderar en observerad förstörelsenivå som är ett tecken på Israels användning av oproportionerligt våld i förhållande till militära mål och en misslyckande att diskriminera mellan militära mål och civilbefolkningen. Den israeliska militären har obevekligt riktat in sig på infrastruktur som är oumbärlig för civil överlevnad. Civila har tvångsfördrivits dussintals gånger till så kallade “säkra zoner” som inte uppfyller humanitära förpliktelser och som också regelbundet har bombats eller attackerats.

Rekordantalet kvinnor och barn som dödats i Gaza inkluderar inte de bland nästan 20 000 människor som antingen är oidentifierade, saknade eller begravda under spillrorna. Tidigare i år uppskattade en studie publicerad i The Lancet att det verkliga antalet dödsfall i Gaza kan vara över 186 000, med hänsyn till indirekta dödsfall – till exempel på grund av svält och brist på hälsovård.

Civil infrastruktur har antingen totalförstörts eller allvarligt skadad, inklusive cirka 68 procent av åkermarken och vägarna. Endast 17 av 36 sjukhus är fortfarande delvis funktionella och alla lider av brist på bränsle, medicinska förnödenheter och rent vatten.

Dessa häpnadsväckande siffror är både skrämmande och hjärtskärande. Inflytelserika aktörer i det internationella samfundet har inte bara misslyckats med att ställa Israel till svars, de är också delaktiga i grymheterna genom att fortsätta att ovillkorligt förse det med vapen. Det kommer att ta generationer att återhämta sig från de förödande effekterna av detta krig och det finns fortfarande ingen vapenvila i sikte.

Våra kollegor och partners är själva fördrivna, men gör varje dag sitt yttersta för att svara på denna humanitära katastrof. Det är aldrig tidigare skådat på så många nivåer – den snabbaste accelerationen till svält, återuppkomsten av polio, den totala förödelsen av det dagliga livet som hela befolkningen står inför. Israels frikort för straffrihet och undantag från internationell humanitär rätt måste upphöra – vi kan inte tillåta den obevekliga fasan och lidandet att fortsätta.

Det senaste året har haft en förödande inverkan med kvinnor som bär en dubbel börda. Många har plötsligt blivit överhuvuden för sina hushåll, som navigerar överlevnad och omsorg mitt i förstörelsen. Gravida och ammande mödrar har mött enorma svårigheter, bland annat genom kollapsen inom hälso- och sjukvården.

För barn är traumat lika djupt. Över 25 000 barn har antingen förlorat en förälder eller blivit föräldralösa, vilket lämnar dem i djup känslomässig nöd. De flesta barn brottas med ångest och svåra fysiska skador, och många har tappat lemmar.

På den ockuperade Västbanken väcker den oöverträffade eskaleringen och våldsnivåerna oro för att allvarliga brott mot internationell rätt och krigsförbrytelser begås. Sedan oktober förra året har mer än 680 palestinier dödats antingen av israeliska bosättare eller militärt våld. Mer än tusen bosättaresattacker på palestinier har registrerats, med direkta attacker på jordbruksmark som resulterat i förstörelse av grödor, bevattningssystem och växthus, inklusive internationellt finansierade och Oxfam-stödda projekt. Den israeliska militären har tvingat riva mer än 2 000 palestinska hem med massiva skador på offentlig infrastruktur inklusive vägar.

Krisen i Gaza är aldrig tidigare skådad på många sätt, och nu bevittnar vi ännu en fruktansvärd statistik över kvinnor och barn som dödats i år. När dödssiffran och lidandet i Gaza fortsätter att eskalera, måste USA snarast och omedelbart stoppa det ovillkorliga flödet av dödliga vapen till Israel och se till att det respekterar både amerikansk och internationell lag. Israel blockerar amerikanskt bistånd och bryter flagrant mot internationell humanitär rätt, vilket bidrar till det häpnadsväckande och oacceptabelt höga antalet civila offer. Biden-administrationen är medveten om detta och måste ändra kurs och policy för att rädda liv nu.

Vi kräver en omedelbar, permanent vapenvila, frigivning av alla gisslan och olagligt fängslade palestinier, ett slut på all dödlig vapenförsäljning till Israel och full tillgång till hela Gaza för humanitärt bistånd. I ljuset av Internationella domstolens senaste rådgivande yttrande och för att undvika medverkan måste tredjestater göra allt som står i deras makt för att få ett omedelbart slut på den illegala israeliska ockupationen, avlägsnandet av israeliska bosättningar på Västbanken och utbetalda skadestånd, inklusive restitution, rehabilitering och kompensation för drabbade samhällen.